Igår presenterade regeringen det femte jobbskatteavdraget, ett skatteavdrag jag ställer mig kritisk till. För en sak måste vi förstå och det är att ju mer man sänker skatter, ju mindre handlingsutrymme får staten. Jag ställer mig även kritisk att de som tjänar 33 000 kr eller mer även dem får lägre skatt. Oftast är det så att det är unga personer som har den lägsta lönen, då skulle detta skatteavdrag vara meningslöst för de unga. Varför ska de som tjänar 33 000 kr eller mer få mycket bättre i plånboken? För mig är inte det rimligt.

Jag tror inte heller att ett femte jobbskatteavdrag är lösningen på allt. Vi vill inte bara att de som redan har jobb ska få det bättre ekonomiskt, utan även de som inte har jobb får ett arbete de kan gå till. Vi måste också lösa arbetslöshetsfrågan. Denna fråga kommer hela tiden i skymundan vilket inte är bra. Staten måste hitta rätta medel med att få bukt med arbetslösheten. Man ska inte förstå mig fel. Alla förtjänar ett bättre liv även de som jobbar, men det är de som inte har ett jobb som lider mer. De som inte har ett jobb hamnar i utanförskap och oftast inget socialt liv. Man måste satsa på dem människorna också och inte bara för dem som redan har ett jobb.

Detta femte jobbskatteavdrag som skall genomföras är bra, men frågan är snarare är det rätt läge att införa det? Är det inte bättre att vänta tills även de europeiska länderna visar återhämtning i ekonomin? Det tror jag är det bästa. När Europa är i en ekonomisk kris så är det också bra att hålla i plånboken, men inte strama åt den för hårt. Vänta med skattesänkningar till då vi ser att arbetslösheten sjunker mera i Sverige och Europas ekonomier börjar återhämta sig.